Startsidan

 

Om Karin

 

Forskning

 

Artiklar

 

Boken

 

Länkar

 

Munhålan i fokus – toxiner.

 

Risken att drabbas av ohälsa orsakad av miljögifter varierar mycket starkt på grund av stora individuella skillnader i avgiftningskapacitet. Ett av våra farligaste miljögifter är kvicksilver. Det anses vara så toxiskt att den enda tillåtna slutförvaringsplatsen är munhålan.

 

Vi lever i en tid då allt fler miljögifter smyger sig in i vår livsföring via luften vi andas, maten vi äter och vattnet vi dricker.

 

Före & efter

Kroppens avgiftningssystem tar hand om toxinerna och utsöndrar dem, men det finns en gräns för dess kapacitet. När belastningen blir för stor reagerar kroppen med ohälsa. Vårt avgiftningssystem använder näring i form av framförallt aminosyror, vitaminer och mineraler för att utföra sitt arbete. Finns de inte i tillräcklig mängd blir avgiftningskapaciteten reducerad och ohälsan kommer snabbare.

 

 

Stora variationer i avgiftningskapacitet

Toxiner är alltså ämnen som är skadliga för oss alla, men oftast först i större mängder. Dock är detta endast en relativ sanning, eftersom ämnets skadlighet beror helt på individens förmåga att utsöndra gifterna. Dagens miljömedicinska koncept bygger på begreppet ”total body load”.  Man kan jämföra en persons kapacitet att tolerera miljöföroreningar med kapaciteten hos en regntunna att ta emot vatten. Sedan väl gifttunnan är fylld kan den allra minsta mängd toxisk kemikalie utlösa akuta symtom, liksom droppen får tunnan att rinna över. Det finns funktionstester som mäter patientens förmåga att göra sig av med de gifter som hon utsätts för. (1,2,3,4) Forskare har konstaterat att den metaboliska avgiftningskapaciteten varierar kraftigt mellan individer. Jeffrey Bland, som startade Funktionsmedicinen, testade sin personal med avseende på detta. De fick svälja giftet koffein varefter man mätte halveringstiden i saliv. Koncentrationen koffein i saliven är proportionell mot koncentrationen i blodet. Det visade sig att tiden varierade mellan en halv timme och 30 timmar, det vill säga en 60-faldig skillnad mellan relativt friska individer. Men de som hade längst halveringstid hade problem med allergier och fick symtom när de vistades i förorenad miljö. Enligt Jeffrey Bland har man uppmätt så mycket som en 100-faldig skillnad i avgiftningskapacitet.

 

Varför blir det störningar i funktionen?

Om nu inte avgiftningen fungerar som den ska trots det sinnrika systemet kan orsaken vara antingen en toxisk överbelastning av kroppen, en genetisk eller förvärvad svaghet hos avgiftningssystemet eller brist på de näringsämnen som behövs för att klara av kroppens avfallshantering. Ju större toxisk stress, desto större förråd av för avgiftningen nödvändiga näringsämnen krävs. Den toxiska överbelastningen kan handla om antingen en kraftig engångsexponering eller en långsam upplagring genom åren av olika toxiner. Ett stort bidrag till den senare kategorin utgör amalgam, i vilket ingår ett av världens farligaste gifter, nämligen kvicksilver. Amalgamfyllningarna avger dagligen en dos av detta gift och effekten på individens hälsa härav är beroende av ett flertal faktorer, t.ex. kroppens nutritionsstatus, den totala toxiska belastningen, kvaliteten på individens avgiftnings- och immunsystem, antalet amalgamfyllningar samt eventuell förekomst av tandgnissling eller tuggummituggning.

 

Den kliniska erfarenheten

Min egen 16-åriga erfarenhet av amalgamsanering är, att av alla de framgångsrika behandlingar som jag kunnat notera efter egna och andra terapeuters insatser, så finns det ingen som överträffar amalgamsanering i antal botade eller förbättrade patienter. Att det är så har överraskat inte minst mig själv, som för 20 år sedan glatt kvittrade med i tandläkarnas kör: "Felet sitter inte i munhålan utan en decimeter högre upp."

 

Låt mig presentera en typisk patient som fört dagbok i samband med sin amalgamsanering. Johan är en 28-årig man med symtom från de flesta organsystem, mycket värk i huvud, leder och muskler, stor trötthet samt en irriterande torrhosta som ledde till att han hostade sönder ett revben. Han skriver följande efter bortborrning av den första amalgamfyllningen: "Cirka två dagar efter tandläkarbesöket blev jag fruktansvärt illamående, hade diarré och svåra koncentrationsproblem. Väldiga skakningar i hela kroppen, framförallt i händer, armar och ben. Jag kunde nätt och jämnt hålla i ett glas med vatten. Fjärde dagen fick jag fruktansvärd frossa och skakade i hela kroppen en hel natt. Huvudvärk, väldig ledvärk, bränningar och stickningar i ansikte, händer och bröstkorg. Vansinnigt jobbig rethosta så att jag trodde bröstkorgen skulle sprängas. Såriga blåsor på vänster sida i munnen och en stor böld blossade upp i gommen under en veckas tid. Kraftig värk i kindknotor och vänster ögonhåla och rödsprängda ögon under några dagar. Jag glömde vanliga enkla saker såsom vart jag var på väg med bilen eller vad jag hade gjort tidigare på förmiddagen. I arbetet kunde jag till exempel skriva ner samma storlek på en produkt 3-4 gånger efter varandra trots att det var fyra olika storlekar som jag skulle skriva ner. Jag fick en förlamande trötthet, benen kändes som köttklubbor som knappt gick att lyfta. Tidigare har jag känt detta i samband med fysisk aktivitet. Jag fick ont av att ha många människor omkring mig och blev väldigt känslig för ljud." Efter varje borttagning av amalgam, vilket skedde med användning av gummiduk, fick han liknande symtom, ibland kombinerat med hysteriska gråtattacker, långvariga halsinfektioner och värk i prostata. Cirka ett halvår efter sista fyllningsbytet har hans symtompoäng minskat från 80 till 11. Tio år senare är han fortfarande helt frisk.

 

De flesta patienter som jag amalgamsanerat tillhör kategorin vårdens flygande holländare som ständigt irrar runt från läkare till läkare med sina diffusa, svårtolkade symtom. Att låta deras vård innefatta amalgamsanering är rent ekonomiskt en mycket bra affär för patienterna och samhället. År 1993 började jag använda ett symtomformulär för utvärdering av patienternas hälsa före och efter sanering. Se fig. 1. Patienterna får fylla i det före sanering och ett år efter saneringens slut samt om patienterna fortsätter med sina revisionsbesök hos mig, även ett antal år framåt. År 2003 sammanställde jag mina resultat. Se fig.2. Totalt är det 127 patienter som sanerats och som återkommit för årlig undersökning. Bortfallet har huvudsakligen handlat om långväga patienter, som fortsatt sina undersökningar hos sin ordinarie tandläkare efter saneringen. Alla patienterna har först utretts av läkare utan att man hittat någon diagnos eller fungerande terapi. Diagrammet visar att 77 procent av patienterna har nått en förbättring på mer än 40 procent i sin symtombild, 50 procent har förbättrats mer än 60 procent och 20 procent mer än 80 procent. Endast 4 patienter har inte förbättrats alls.

 

Varför är skadeverkningarna av kvicksilver så omfattande?

Problemet med kvicksilver är att det är en mycket reaktiv metall som binder till svavel- och selenhaltiga proteiner. De mest kvicksilverkänsliga proteinerna är enzymer och receptorer, där thiolgrupper ingår i den aktiva delen. Efter att kvicksilver ersatt den mineral som skulle aktivera substansen blir enzymet eller receptorn helt inaktiv. Kvicksilver kan även läcka in i cellerna och skada intracellulära strukturer såsom mitokondrier eller DNA. På så sätt störs många kemiska reaktioner i kroppen bl.a. mitokondriernas energiproduktion. Detta är förklaringen till den stora trötthet som drabbar de flesta amalgamskadade patienterna samt att symtomfloran blir så omfattande, eftersom enzymer, hormoner och receptorer styr alla funktioner i kroppen. Resultatet blir funktionsstörningar i olika organ och funktionsstörningar innebär symtom.

 

Hur testar man patienternas avgiftningssystem?

På många av mina amalgampatienter har jag låtit göra de tester som mäter avgiftningskapaciteten och det har visat sig att i stort sett alla har en försämrad sådan. Funktionen hos leverns fas I mäts som beskrivits ovan efter att patienten fått svälja giftet koffein. (1,2) Den hastighet som koffeinhalten minskar med i saliven är en direkt indikator på fas I aktiviteten. Fas II mäts genom att natriumbensoat eller paracetamol intas. (3,4) Man mäter även förhållandet mellan de två värdena, vilket avslöjar eventuella obalanser i avgiftningssystemet. Det tredje testet mäter sulfathalten i urinen relaterad till kreatininhalten. Värdet är indirekt en mätare av kroppens totala förråd av det viktiga ämnet glutathion.  Glutathion finns i alla kroppens celler, normalt i höga koncentrationer. Det har mycket stor betydelse för kroppens avgiftning och måste bindas till kvicksilver för att detta ska kunna transporteras ut ur cellen. Höga halter av glutathion har visat sig vara en god markör för ett långt och hälsosamt liv. Idag finns även mer sofistikerade gentester, som visar om och var det finns brister hos de gener som kodar för våra avgiftningsenzymer. T.ex. kan glutathionvärdet vara högt trots att patienten visar tydliga tecken på att inte kunna hantera tungmetallförgiftning. Ett gentest kan då visa att patienten saknar förmåga att producera det enzym som har som uppgift att binda glutathionet vid tungmetallen. Alltså sker ingen borttransport av tungmetallen. De förstnämnda testerna utförs eller förmedlas i Sverige av Scandlab i Stockholm och det är patienten själv, som gör testerna i hemmet och därefter skickar in saliv och urin till labbet.

 

Vilka symtom får man vid dålig avgiftning?

Eftersom så många av våra xenobiotika tillhör gruppen kolväten, vilka är fettlösliga ämnen liksom kvicksilver, passerar de lätt alla membran i kroppen och ansamlas främst i organ med mycket fett. Detta är skälet till att hjärnan är det främsta målorganet, ty hjärnan består av 60 % fett. Att så många symtom är mentala och psykiska är alltså inte att undra på. Depression, ångest, irritabilitet, dåligt minne, koncentrationssvårigheter, beslutsvånda och yrsel är vanliga, tidiga symtom. Därmed är det inte så konstigt att patienterna oftast fått diagnosen psykosomatisk sjukdom, men en riktigare diagnos är i de flesta fall somatopsykisk sjukdom. Det tycks vara så att Freud fick oss att glömma att hjärnan är ett organ, som liksom andra organ drabbas av biokemiska brister och förgiftningar. Vare sig påfrestningarna på hjärnan är av emotionell eller kemisk natur så är symtomen likartade.

 

I övrigt kan symtomen variera enormt från individ till individ på grund av biokemisk variation i målorgan. Man får symtom i det eller de organ där man har sin svaghet, orsakad av genetiska eller förvärvade faktorer. Vanliga symtom är muskelvärk, ledvärk, huvudvärk och trötthet, som inte kan sovas bort. Symtomen kan också variera olika dagar och tider, eftersom den totala belastningen aldrig är densamma vid två olika tillfällen. Om man är ute i frisk luft en timme varje dag hinner kanske avgiftningssystemet återhämta sig. Befinner man sig i stället i rökiga lokaler binder man mera ris åt sin rygg.

 

Tecken på dålig avgiftning kan vara att patienten är överkänslig för lukter, t.ex. för parfymer eller starka rengöringsmedel, tål inte alkohol och mediciner så bra och mår dåligt i rökiga lokaler och i stadstrafik

 

Kan man förbättra sin dåliga avgiftning?

Behandlingen går ut på att försöka få balans mellan mängden gifter och de näringsämnen som behövs för att avgifta dem. Det krävs, för att detta ska lyckas, att patienten är villig att göra nödvändiga förändringar i sin livsstil. Speciellt viktigt är att införa en näringsrik kost. Det gäller också att identifiera eventuella födoämnesallergener och avlägsna toxiner i födan såsom syntetiska färgämnen och smakämnen och att minimera mängden raffinerad mat.

 

En stor hjälp vid kosttillskottsrekommendation har man om man gjort levertestet ovan. Olika avgiftningsprofiler kräver olika tillskott och laboratoriet tillhandahåller en guide. Om patienten till exempel har en låg fas I kan det bero på för mycket grapefrukt- eller alkoholförtäring, tungmetallförgiftning, antidepressiv medicin, för mycket fett i kosten, brist på järn, vitamin B2, B3, magnesium och/eller molybden. Lämpliga tillskott kan vara örtextrakt som mariatistel, antioxidanter, B-vitaminer samt essentiella fettsyror.

 

Om glutathionförråden är låga, vilket är mycket vanligt bland patienter med kemisk överkänslighet, bör man rekommendera födoämnen ur kålfamiljen, tillskott av glutathion och/eller dess beståndsdelar, främst acetylcystein som läkare kan skriva ut. Om du som läkare inte känner för att lära dig botanisera i kosttillskottsfloran kan du remittera patienten till en näringsterapeut som är ansluten till NMTF (Näringsmedicinska terapeutförbundet), vilket garanterar en god utbildning. Många av dessa använder sig av speciellt framforskade näringsprodukter, som är designade för att passa de olika leverprofilerna. Ultra Clear produkterna är de enda som i USA fått patent på förbättring av avgiftningskapaciteten. Forskning har visat att preparaten normaliserar leverns fas 1- och fas 2-aktivitet och därmed startas en avgiftning av kroppens celler. (5) Alfa-Lipoinsyra är också en mycket kraftfull antioxidant med utmärkt läkande effekt på levern vid såväl allvarlig, akut svampförgiftning som kroniska leversjukdomar, t.ex. hepatit C. (6,7)

 

Minska toxinbelastningen

Att öka avgiftningförmågan är alltså den ena delen av behandlingen. Den andra som är lika viktig är förstås att minska toxinbelastningen. Här gäller det att medvetandegöra patienten om de toxiner som kan finnas i hennes/hans omgivning beträffande boendemiljö, föda och kosmetika. I USA uppdrogs för några år sedan åt några toxikologiexperter att rangordna olika födoämnen efter deras innehåll av gifter. Nummer ett blev korv (typ hot dog) med innehåll av 8 olika starka toxiner bland annat DDT. En kemiskt känslig person kan inte bli frisk om hon konsumerar mat med färgämnen, konserveringsämnen, kemiska bekämpningsmedel, sötningsmedel och andra tillsatser. En mycket litet uppmärksammad giftkälla, som säkert är ett stort bidrag i många kvinnors gifttunna, är kosmetika. Huden släpper lätt igenom fettlösliga substanser och de flesta krämer och skönhetsmedel är uppbyggda på en fettbas som oftast utgörs av mineralolja, vilken framställs av råolja. Dessutom ingår diverse mindre hälsosamma kemikalier. Det finns hälsosamma alternativ i hälsokostbranschen gjorda på vegetabiliska kallpressade oljor. För mer detaljerad information till patienterna om hur man kan minska toxinbelastningen och förbättra avgiftningen hänvisar jag till Susanna Ehdins böcker "Den självläkande människan" och "12 veckor till ett självläkande liv".(8,9)

 

Alla kemiskt överkänsliga patienter bör få en remiss till tandläkare för amalgamsanering. För patienter med dålig avgiftning innebär amalgamfyllningar alltid en alltför stor belastning. Idag bekostar landstinget en sådan sanering som ett led i patientens medicinska rehabilitering under förutsättning att läkaren skriver ett tillfredsställande läkarintyg.

 

För den tvivlande läsaren av denna artikel kan jag rekommendera en bok skriven av en av Funktionsmedicinens skickligaste kliniska läkare vid namn Sidney Baker. Han analyserar och söker orsakssammanhang i ett helhetsperspektiv och har sammanfattat ett långt läkarlivs erfarenheter i en synnerligen intressant och lättläst bok, som heter ”Detoxification and healing". (10)                                                                                         

 

 

Karin Öckert

Privattandläkare, specialist i parodontologi och näringsterapeut (NMTF)

karin@ockert.com

 

Referenser

 

1.RennerE, Weithholtz H et al. Caffeine: A model compound for measuring liver function. Hepatology 1984;4:38-46.

 

2.Jost G, Wahlander A, von Mandach U, Preisig R.. Overnight salivary caffeine clearance. A liver function test suitable for routine use. Hepatology 1987;7:338-344.

 

3.Barstow L, Small RE. Liver function assessment by drug metabolism. Pharmacotherapy 1990;10:280-288.

 

4.Takayama M, Yamada S. Clinical usefulness of benzoate tolerance test in patients with liver cirrhosis. Japanese J of Clinical Pathology 1992;40:1303-1306.

 

5.Bland JS, Bralley JA. Nutritional upregulation of hepatic detoxification enzymes. J.Appl. Nutr. 1992; 44:2-15.

 

6.Bartter FC, Berkson B, Gallelli P, HiranakaP. Thioctic acid in the treatment of poisoning with alpha-amanitin. 1980. Verlag Gerhard Witzstrock, Baden-Baden, New York.

 

7.Berkson B. The alpha-lipoic acid breakthrough. 1998. Three Rivers Press. Random House Inq. New York.

 

8.Ehdin S. Den självläkande människan. Forum. 2000.

 

9.Ehdin S. 12 veckor till ett självläkande liv. Forum. 2005.

 

10.  Baker, S. Detoxification and healing, Keats Publishing, New Canaan, Connicticut,  1997.