Startsidan

 

Om Karin

 

Forskning

 

Artiklar

 

Boken

 

Länkar

 

3. Orsakerna till sjukdom enligt Funktionsmedicinen

 

Sjukdom är en dialog mellan kroppen och dess omgivning.

 

En av Funktionsmedicinens skickligaste kliniska läkare heter Sidney Baker. Han tänker, analyserar och söker orsakssammanhang i ett helhetsperspektiv och han har sammanfattat ett långt läkarlivs erfarenheter i en synnerligen intressant bok, som heter ”Detoxification and healing” (Avgiftning och läkning). 1                                                                                        

 

Konsten att sköta blommor

Dr. Baker menar att vi bör tillämpa samma resonemang på oss människor som vi gör när det gäller blommor. Om nu en blomma visar tecken på att inte må bra, om den får gula blad eller fläckar på bladen eller vissnar, vad tänker du då? Tänker du att du har missat att ge den något som den behöver för att må bra – kanske vatten, gödning eller för litet ljus? Eller att den blivit utsatt för något den inte tål, såsom ohyra, för mycket vatten eller solljus? Om du är duktig blomsterskötare så inser du kanske att dessa två frågor hör ihop. En planta som är välnärd drabbas mycket sällan av ohyra, medan en planta vars blad vissnar på grund av torka lätt drabbas av t.ex. bladlöss.

 

Egentligen är det inte så stor skillnad mellan oss och blommorna fast vi är litet mer komplext hopkomna och har därmed behov av flera olika näringsämnen. Inte heller vi drabbas i regel av infektionssjukdomar om vi är välnärda och mår bra. När Dr. Baker möter en ny patient ställer han sig följande två frågor, oavsett om patienten har en diagnostiserad sjukdom eller inte:

"Is something present that should be missing" och

"Is something missing that should be present".

Det låter inte lika bra på svenska men med litet fler ord kan det uttryckas så här:

1.   Finns det något som den här patienten måste undvika?

2.   Finns det något som saknas hos patienten?

 

Kan man hitta svaret på dessa två frågor har man mycket stora möjligheter att göra patienten besvärsfri, speciellt om symtomen inte pågått alltför många år och inte lett till alltför långvarig och tung medicinering. Nu är det säkert någon som invänder: Ja, men generna då? Det skrivs ju så mycket nu om genernas betydelse för uppkomsten av våra sjukdomar. Jovisst har generna betydelse, men det krävs oftast en belastning från miljön för att genanlaget ska resultera i sjukdom. Vid forskning med det svenska tvillingregistret på 140 000 tvillingar som grund kom man fram till att genernas betydelse för ett långt och hälsosamt liv utgör endast 20-30 %. Det är nämligen så att det är omgivningsfaktorer som styr huruvida genbudskapet ska aktiveras eller stängas av. Alltså har den entusiastiske terapeuten ändå 70-75 procents chans att lyckas vid en behandling koncentrerad på livsstils- och miljöfaktorer.

 

Den stora fördelen med HUGO-projektet, där man identifierat människans alla gener är, som jag ser det, att man då kan få reda på vilka sjukdomsanlag man har och inrätta sin livsstil därefter. På så sätt kanske sjukdomen aldrig debuterar eller kommer väldigt sent i livet. Man kan också göra ett försök till framtidsdiagnos själv genom att se vilka sjukdomar som drabbat ens föräldrar och generationen före dem.

 

Funktionsstörningar hos organen

Fallet med Kim i första kapitlet visar vilka allvarliga konsekvenser det kan bli om du utsätter din kropp för något den inte tål. Den stackars kroppen gör vad den kan för att bli av med det genom att trycka gasen i botten i hela systemet. Immunförsvaret går på högvarv för att attackera och förgöra fienden, levern går på högvarv för att bryta ner giftet, njurarna går på högvarv för att utsöndra det, hormoner och nervsystem går på högvarv för att öka ämnesomsättningen. Men om du inte avbryter exponeringen så orkar inte kroppen köra för fullt längre. Ju mer god näring du ger den desto längre orkar den. Då inträffar det allvarliga att organen tvingas gå med underfunktion, de presterar alltså för litet och det leder till besvärande symtom. Nu har du hamnat i det stadiet att du upplever fler och fler symtom, men de medicinska testerna visar perfekta värden, vilket upplevs som frustrerande av de flesta patienter. Så småningom, när den störda funktionen pågått tillräckligt länge, blir det skada på cellerna och då – oftast först då – visar de medicinska testerna patologiska (sjukliga) värden. Doktorn hittar en diagnos, du har fått en sjukdom.

 

Den traditionella västerländska medicinen ser alltså patienten som somatiskt (kroppsligt) frisk tills medicinska tester visar onormala värden. Om patienten insisterar att hon är sjuk på grundval av sina subjektiva symtom, förklaras de vara av psykosomatisk natur och behandlingen övertas oftast av psykiatrisk expertis. Funktionsmedicinen menar att innan organpatologi (sjukliga förändringar i organen) kan konstateras har patienten en lång tid av förändrad organfunktion. Symtom får man helt enkelt av funktionsstörningar hos organen. Om läkaren med hjälp av funktionstester kan konstatera nedsatt eller förhöjd funktion på olika organ, finns möjlighet att åtgärda detta långt innan det leder till patologiska förändringar och därmed till manifest sjukdom. Funktionsmedicinen är alltså förebyggande.

 

Funktionstesterna är i regel belastningstester, varvid man placerar ett organsystem under fysiologisk stress och ber det anpassa sig genom att mobilisera reserverna. De individer, som har nedsatt funktionellt status, har inga reserver att mobilisera, vilket visar att de halkat längre utför funktionskurvan och närmar sig sjukdomsdiagnosen. Dylika tester finns till exempel för att mäta funktionen på leverenzymsystemen, mag- tarmsystemet, immunförsvaret, hormonproduktionen och till och med funktionen för citronsyracykeln, det vill säga energiproduktionen i cellerna.

 

De patienter som söker mig för amalgamsanering som en sista utväg har alla gått igenom en omfattande medicinsk utredning. Alla medicinska tester visar oftast normala värden. Men om de utsätts för olika funktionstester finner man nästan alltid patologiska värden.

 

Livsstilsförändringar

Den primära åtgärden ska alltid vara att söka orsaken till symtomen. Orsaken ligger oftast i livsstilsfaktorerna. I detta läge när symtomen besvärar patienten har vi en mycket motiverad patient, som är lätt att påverka till livsstilsförändringar om hon får de rätta råden så att symtomen försvinner. Utredningen är ofta tidskrävande, men det är en investering som lönar sig. Det skapar en patient som lär sig lyssna på kroppens signaler och ta ansvar för sin egen hälsa. Därmed behöver hon inte söka läkare ofta i framtiden utan klarar av att behandla sig själv med enkla medel. Dessutom belastas inte hennes kropp med den ytterligare påfrestning som medicinförtäring alltid innebär, speciellt för leverfunktionen. 

 

Läkaren ska enligt detta medicinska koncept vara en medicinsk detektiv som hjälper patienten att hitta bovarna i livsstilen.

 

Den medicinska detektivens bovjakt

Låt oss titta på Dr. Bakers två frågor och analysera vad det handlar om:

Finns det något som patienten måste undvika?

 

  • Toxiner (saker som är skadliga för alla, men oftast först i större mängder)

Grundämnen (t.ex. kvicksilver, bly), biologiska toxiner (produceras av växter, bakterier mm), syntetiska toxiner (huvudsakligen producerade av oljebaserade produkter).

  • Allergener (saker som stör vissa av oss även i små mängder)

Till exempel födoämnen, pollen, damm, kemikalier, tungmetaller, mögel.

  • Skadliga mikroorganismer
  • Stress
  • Försurning
  • Ohälsosam kost
  • Elektromagnetiska fält med fel frekvens
  • Ensidig eller felaktig belastning

 

Finns det något som saknas hos patienten? Vanliga brister är:

  • Näringsämnen
  • Frisk luft
  • Rent vatten
  • Ljus
  • Motion
  • Avslappning
  • Kärlek

 

Ett patientfall

Låt oss titta på ett patientexempel för att se hur en bovjakt kan gå till. En 35 årig kvinna var helt frisk de första 30 åren av sitt liv. Sedan utvecklade hon återkommande sinusit (bihåleinflammation) med luktöverkänslighet, vilken behandlades med symtomdämpande medicin. Efter två år fick hon allvarliga premenstruella kramper med återkommande huvudvärk, vilket åter behandlades med mediciner. Efter ytterligare två år fick hon värk i rygg och ben orsakat av lumbalt diskbråck, vilket opererades. Efter sex månader utvecklade hon symtom såsom darrningar, oro, svaghet och sömnsvårigheter och de premenstruella bukkramperna blev kraftigare. Hon behandlades med lugnande medel, men blev läkemedelsöverkänslig och utvecklade flebit ( veninflammation) som biverkan. Hon blev oförmögen att gå och drabbades av en lungemboli (blodpropp).

 

Hon sökte sig då till kliniken för patienter med kemisk överkänslighet i Dallas. En noggrann miljöutredning visade att hon hade arbetat i ett gammalt klädlager, när hennes sinusitproblem började. Hon hade observerat att hon fick nästäppa, när regn läckte in i lagret och följdes av mögellukt samt att hennes näsa rann och sved när nya kläder packades upp.

 

Vid provokationstest visade det sig att intradermal injektion (in i huden) av mögelextrakt gav henne nästäppa och värk i bihålorna. Samma test med formaldehyd och även inandningstest med formaldehyd gav luktöverkänslighet, rinnande näsa med sveda och värk i bihålorna. Intradermal provokation med östrogen och inandning av fenol gav bukkramp och huvudvärk. Blodanalys visade brist på C-vitamin, magnesium, mangan och molybden.

 

Magnesiumtillskott eliminerade patientens premenstruella kramper, orosattackerna och svagheten. Hon skapade sig en oas hemma, där hon tog bort alla de ämnen hon inte tålde. Hon åt de kosttillskott som hon behövde och har nu varit frisk, aktiv och utan medicin i 15 år.

 

Svaret på frågan om det fanns något i patientens miljö, som hon måste undvika var alltså mögel, formaldehyd, fenol och östrogenmedicinering. Och svaret på frågan om vad som saknas var magnesium, mangan, molybden och C-vitamin. Fallet är presenterat av doktor William Rea, en stor pionjär på området miljömedicin, i hans bokverk Chemical Sensitivity. 2

 

*

 

Den medicinska detektiven har två spår att följa: Att leta bovar i livsstil och miljö vilka måste elimineras och att hitta de ingredienser som saknas. Följ med mig på funktionsmedicinsk bovjakt!