Startsidan

 

Om Karin

 

Forskning

 

Artiklar

 

Boken

 

Länkar

1. Medicinsk detektiv

 

Att försöka bota en sjukdom som redan är manifest är som att smida ett vapen när slaget redan börjat.

Manfred Porkert: Den kinesiska medicinen.

 

Lider du av kronisk smärta? Är du en av de cirka 25 % svenskar som lider av ständigt återkommande smärta enligt en nyligen publicerad studie i en medicinsk tidskrift om reumatiska sjukdomar? Är du trött på att leva på smärtstillande mediciner som har många biverkningar framförallt på lång sikt?

 

Då vill jag ge dig hopp genom att tala om att det finns ett annat medicinskt koncept än det västerländska (skolmedicinen) vilket nästan alla läkare tillämpar i Sverige. Detta andra koncept är det österländska och det praktiseras på ungefär 80 % av jordens befolkning. Vilket är bäst? Det beror på vad man vill åstadkomma. Är målet att snabbt få symtomlindring efter ett kort läkarbesök och utan att du som patient ska behöva ändra din livsstil, då är den västerländska medicinen bäst. Men du får betala ett högt pris i form av allt sämre hälsa och allt fler biverkningar, som kräver fler och fler mediciner. Är målet att hitta orsaken till dina symtom och är du villig att ändra på diverse mindre hälsosamma vanor, då ska du välja den österländska medicinen. Den österländska medicinens idéer tillämpas i Sverige av den alternativa eller komplementära medicinens utövare.

 

Med denna bok vill jag visa hur du med litet hjälp kan ta din hälsa i egna händer. Du har nämligen ett stort övertag framför alla läkare, du är den enda specialisten på DIG  SJÄLV. Jag vill hjälpa dig att bli din egen medicinska detektiv, så att du kan hålla dig så frisk som det går med de gener du fått. Låt mig visa dig med ett exempel.

 

Pest, kolera eller äggförbud  

När 25 åriga Kim arbetat i en skönhetssalong i New Jersey några år fick hon plötsligt astma, varför hon sökte läkare och fick kortisonspray.

 

Efter en tid började Kims fötter svullna och så småningom spred sig svullnaden uppåt, som när man fyller vatten i en flaska och hon fick värk i sina ben. När svullnaden nådde bröstkorgen fick hon akuta problem med andningen och blev inlagd på sjukhus. Hon hade då gått upp 10 kg på en månad. Läkarna konstaterade att hon led av nefrotiskt syndrom, det vill säga njurarna fungerar inte som de ska, vilket visar sig i form av mycket proteiner (äggvita) i urinen. Hon fick stora doser kortison för att trycka ner det överaktiva immunsystemet. På tre dagar gick hon ner de 10 kilona, som endast var kvarhållen vätska, ödem och njurarna släppte inte längre igenom proteiner. Men hon var tvungen att fortsätta med den höga dosen kortison och så småningom drabbades hon av de typiska kortisonbiverkningarna. Ansiktet svullnade och blev runt som en måne, kroppen lagrade fett och hon gick upp i vikt 8 kg. Vid försök att sänka dosen kortison ökade genast proteinmängden i urinen. Läkaren föreslog då att man skulle sätta in cellgift i stället. Kim gillade inte valet mellan pest och kolera utan sökte andra vägar och kom till sist till Dr. Leo Galland, en av Funktionsmedicinens grundare.

 

Dr. Galland arbetar på så sätt att han försöker hitta dels den utlösande faktorn (triggern) för sjukdomen och dels de bakomliggande faktorerna, som tillät sjukdom att utvecklas.

 

Triggern i detta fall fann Dr. Galland troligtvis vara Kims omfattande arbete med lösnaglar. De akrylatångor som därvid frigörs orsakar skador i luftrörens epitel, vilket förmodligen var orsaken till astman. Astma är kroppens sätt att försvara sig mot något som den inte tål. Den försöker bli kvitt allergenet (det retande ämnet) genom att nysa ut det, skölja bort det med tårvätska samt hindra det att tränga in i lungorna genom att dra samman bronkerna. Kortisonet förhindrar dessa skyddsmekanismer, alltså slipper man astmasymtomen. Allergenet utövar fortfarande sin vävnadsskada, men varningssignalerna är avstängda Ytterligare en trigger fanns i aceton, som användes för att avlägsna lösnaglarna. Aceton  skadar njurarna.

 

Men varför försvann inte symtomen när Kim slutade att arbeta? Förmodligen för att sekundära allergier hade utvecklats. När kroppens städarceller, makrofagerna, får för mycket att göra med att städa upp efter den massiva toxiska (giftiga) belastningen räcker de inte till för att även uträtta sina vanliga uppgifter. En sådan är att ta hand om de immunkomplex (molekylkomplex som bildas vid reaktion mellan antikropp och allergen) som bildas i blodbanan på grund av osmälta proteiner, som läcker in i tarmen efter måltider. Kunde det vara något födoämne som hon blivit allergisk mot?

 

Dr. Galland satte henne på en speciell diet, som bestod enbart av ett näringspulver, som framforskats med särskild tonvikt på icke allergena beståndsdelar. Efter en vecka på denna diet var hon helt symtomfri utan kortison. Därefter fick hon återinsätta olika födoämnen ett efter ett och samtidigt kontrollera eventuella proteiner i urinen. När hon kom till ägg fann hon proteiner i urinen. Slutsatsen var att under förutsättning att Kim inte äter ägg och inte utsätts för giftiga kemikalier på arbetet håller hon sig helt frisk.

 

Om hon accepterat den skolmedicinska, symtomdämpande medicinen hade hon blivit ett livslångt vårdobjekt till glädje enbart för läkemedelsindustrin, som skulle tjänat stora pengar på hennes alltmer ökande läkemedelsbehov. Förmodligen hade så småningom njurarna fördärvats och njurtransplantation blivit nödvändig.

 

Behandlingskostnad:

Enligt det funktionsmedicinska konceptet: tre läkarbesök plus näringspulver under testperioden.

Enligt det skolmedicinska konceptet: livslång läkarövervakning och medicinering med allt fler mediciner efterhand som biverkningar uppstår. Eventuellt dialysbehandling och njurtransplantation. Alltså en kronisk sjukdom ledande till en för tidig död.

 

Som var och en förstår är det en oerhörd skillnad i både kostnad och livskvalitet mellan det skolmedicinska och det funktionsmedicinska konceptet i detta fall. Är det ett unikt fall? Nej, det är det jag vill visa i min bok. Våra överbelastade sjukhus är fulla av Kim-fall, som inte ifrågasätter den sjukvård de får. De flesta kroniska sjukdomar börjar på liknande sätt. Felet är att vi inte är uppmärksamma på kroppens signaler och att vi därigenom inte ställer de rätta frågorna. I stället stänger vi av signalerna med symtomdämpande mediciner.

 

Två medicinska världar utan dialog

Jag tillhör den akademiska världen. I 15 år har jag vistats inom dess välisolerade väggar. Jag har lärt mig mycket där mest med korvstoppningsmetoden. Det kritiska tänkandet och ifrågasättandet har en mycket liten plats inom de odontologiska och medicinska murarna. Man bländas av skenet från den mäktiga Vetenskapen och man har sina mål på den livslånga karriärstegen. Att ifrågasätta de vetenskapliga teserna gör stegen betydligt svårare att klättra uppför.

 

Men jag har också i många år haft den ena foten i en annan värld, i en värld där den viktigaste belöningen är patienternas tillfrisknande. I den världen finns inga murar, för patienterna bryr sig inte om ifall deras botande sker med vetenskapliga eller ovetenskapliga metoder. Denna alternativa värld har också lärt mig mycket, men här finns mycket få vetenskapliga teser, en enorm klinisk erfarenhet och en stor öppenhet för nya idéer. Här finns många stora pionjärer men också en del charlataner.

 

Det ideala för patienterna hade varit att skapa en dialog mellan de bägge världarna, men tiden tycks inte vara mogen för detta, åtminstone inte i det medicinskt konservativa Sverige. Vetenskapens företrädare säger att alternativmedicinen måste testa sina påståenden inom ramen för skolmedicinens vetenskapliga krav. Annars är deras behandlingsmetoder ointressanta. Tyvärr går det inte! De skolmedicinska kraven säger att man endast får ändra på en variabel åt gången när man forskar. Det går bra när man utvärderar symtomdämpande mediciners effekt, men det fungerar inte när det gäller alternativa behandlingskoncept. De bygger nämligen på en helhetssyn, fokuserad på att stärka kroppens egna läkprocesser likaväl som att avlägsna det som belastar den. En framgångsrik behandling kräver alltså många olika åtgärder. Resultatet av de rigorösa krav som gäller inom vetenskapens värld blir att man inte hittar någon effektiv terapimetod. Därför ser vår överbelastade sjukvård ut som den gör. Skolmedicinen söker knappast längre orsaken till våra sjukdomar. Den söker huvudsakligen medel för att dölja och lindra symtomen.

 

Mitt val idag, efter att i många år ha haft tillträde till båda världarna i min behandling av kroniskt sjuka patienter, är utan tvekan den alternativa medicinen i första hand. Det alternativa behandlingskonceptet går ut på att hitta orsaken till symtomen och den finns oftast att hitta i livsstilen eller miljön.  

 

Syftet med boken är att dela med mig av den kunskap från bägge världarna, som 40 års klinisk erfarenhet givit mig. Jag har försökt att paketera den i en språklig form som inte kräver att du tillhör de invigdas krets utan den ska förhoppningsvis vara lättläst.