Startsidan

 

Om Karin

 

Forskning

 

Artiklar

 

Boken

 

Länkar

 

FIBROMYALGIPATIENTEN - VÅR GULA KANARIEFÅGEL?

 

När man förr hade för avsikt att börja bryta malm i en ny gruva tog man först reda på om det fanns giftiga gaser där genom att skicka ner en gul kanariefågel och se om den överlevde. Dessa fåglar är nämligen mycket känsliga för toxiner. Även bland människor finns det en mycket stor variation i förmågan att eliminera de toxiner som vi drabbas av i en alltmer förorenad miljö. Om den absorberade kvantiteten toxiner är större än vad organismen under samma period kan eliminera, sker en succesiv ackumulering av toxiner, vilket ger upphov till funktionsstörningar och därmed symptom. 


Det är huvudsakligen dessa ”gula kanariefåglar” som sökt mig genom åren för amalgamsanering. Dagens miljömedicinska koncept bygger på begreppet ”total body load” och för dessa patienter är den dagliga amalgamdosen ofta en alltför stor belastning. Jag har undersökt avgiftningskapaciteten  genom ett test framtaget av Funktionsmedicinen i USA på många av mina patienter och funnit att den är under referensvärdena för de allra flesta. Därför fick jag idén att göra en studie för att testa om en grupp av mina patienter med en gemensam diagnos har en försämrad avgiftning. Efter kontakt med prof. Lars Rönnbäck bestämde vi oss för diagnosen primär fibromyalgi. 

 

Min hypotes var alltså att patienter som lider av fibromyalgi har en ökad känslighet för toxiner på grund av en reducerad avgiftningsfunktion. Finns det då något i den vetenskapliga litteraturen som kan tyda på att min hypotes kan vara riktig? Man har gjort vissa forskningsfynd vid biopsi av muskelvävnad bl. a. söndersliten myofibrillstrukur, ökad mängd grundsustans, brist på oxiderande enzymer och minskade ATP-nivåer, innebärande otillräcklig energiproduktion. Dessa fynd tyder på mitokondrieskada i musklerna, vilken kan orsakas av fria radikaler. En möjlig orsak till ökad produktion av fria radikaler och inaktivering av enzymer är tungmetaller och andra toxiner.

 

Avgiftningssystemets funktion 
Hur fungerar vårt avgiftningssystem? Vattenlösliga gifter kan kroppen lätt göra sig av med. De går direkt ut i blodet och utsöndras snart via njurarna. Fettlösliga gifter, som alltså har svaga elektriska laddningar, har kroppen mycket svårare att eliminera. De måste behandlas i levern först för att bli vattenlösliga och  kunna utsöndras. De flesta miljögifter är fettlösliga, liksom Hg-ånga. I reningsverket levern blir gifterna först bearbetade av en grupp enzymer, som kallas Cytokrom P-450. Detta är oxiderande enzymer, som gör toxinerna mera vattenlösliga. Härvid produceras mycket fria radikaler, som åstadkommer cellskador om det inte finns tillräckligt med anti-oxidanter, som kan neutralisera dem. De intermediära metaboliter, som bildas i fas 1, måste sedan bearbetas av de s.k. konjugerande enzymsystemen i fas 2. Här kopplas en hydrofil molekyl till toxinet och molekylen är olika för olika toxiner. Deras uppgift är dels att göra toxinet helt vattenlösligt och dels att hålla fast toxinet i en stabil förening, så att inte nya kemiska reaktioner sker på väg ut ur kroppen. Exempel på konjugerande molekyler är glutathion, sulfat, glycin och acetyl.

 

Med hjälp av funktionella belastningstester kan man mäta kapaciteten hos de olika enzymsystemen. Funktionstester innebär att man placerar ett organsystem under fysiologisk stress och ber det anpassa sig genom att mobilisera reserverna. De individer som har nedsatt funktionellt status har inga reserver att mobilisera, vilket visar att de närmar sig sjukdomsdiagnosen.

Aktiviteten hos fas 1 i levern, d.v.s. Cytokrom P-450 enzymerna mätes genom att patienten inmundigar en standardiserad dos koffein. Hastigheten med vilken koffeinet  försvinner ur saliven är ett mått på kapaciteten. För fas 2 mätning sväljes bensoesyra, vilken konjugeras med glycin till hippursyra, som utsöndras i urinen. Försenad eller låg utsöndring indikerar fas 2 dysfunktion. Alltför snabb clearance visar induktion av detta konjugeringssystem av andra toxiner.

Uträkning av fas1/fas2 värdena är av stort intresse och tolkas sålunda att ett högt värde visar att det bildas mycket giftiga metaboliter av fas 1, som inte snabbt nog kan konjugeras av fas2. Härvid bildas mycket fria radikaler och de intermediära metaboliterna är oftast mera giftiga än de ursprungliga toxinerna, varför dessa patienter får många symptom. Ett lågt värde pekar på ökad känslighet för toxiner eller att patienten är under stark toxisk stress. 

 

Sulfatkonjugation mätes också, d.v.s. relationen mellan sulfat och kreatinin i urinen, vilket är en indikator på kroppens totala glutathion-förråd. Sulfatkonjugationen har en stor betydelse för eliminationen av tungmetaller.

Försöksbetingelser
En pilotstudie med 15 patienter, som alla fick diagnosen primär fibromylgi ställd av en läkare med vana vid fibromyalgipatienter. Åldern var 25-65 år och sjukdomstiden 3-20 år. 9 patienter hade varit sjuka mer än 10 år och 7 var sjukskrivna på hel- eller halvtid. 5 arbetade inte av andra skäl.

 

De analyser som gjordes var läkarundersökning, funktionstest av leverns avgiftningskapacitet, MELISA-testet, odontologisk undersökning samt mätning av muskelstyrkan med Grippit. Dessutom fick patienterna fortlöpande fylla i ett symptomformulär för en subjektiv utvärdering av sina symptom.

Resultat av testerna MELISA-testet visade att alla patienter utom två hade systemallergi för en eller flera metaller, som ingår i deras tandfyllningar. De övriga två hade allergi mot nickel. 

Levertesten visade att alla patienterna  hade en reducerad avgiftningsfunktion, antingen beträffande fas 1 eller fas 2 eller sulfat- och glutathionreserverna. Många av patienterna hade defekt funktion i flera eller alla deltesterna. Beträffande glutathion reserverna hade alla patienter utom 3 för lågt värde, vilket tyder på bristande förmåga att hantera tungmetallförgiftning.

 

Behandling
Behandlingskonceptet bestod av följande delmoment:
1. Öka kroppens försvarskrafter, d.v.s. öka de avgiftande enzymerna, immunförsvaret och det antioxidativa försvaret. Detta görs med näringsintervention. Ju mera toxiner som är upplagrade i kroppen, desto mera näringsämnen krävs för att eliminera dem ur kroppen.
2. Minska kroppens toxinbelastning genom att lära patienterna leva ett liv med mindre toxisk belastning samt avlägsna deras amalgamfyllningar.
3. Identifiera och eliminera allergener.

Patienterna uppmanades att försöka tillämpa en livsstil  med minsta möjliga exponering för toxiska kemikalier såsom rök, lösningsmedel och kemiska tillsatser i födan. De rekommenderades att använda ett multivitamin-mineral preparat som dagligt kosttillskott under hela försöksperioden samt extra magnesiumtillskott. Multipreparatet förväntades ge minst 1g C-vitamin per dag.

 

Amalgamsaneringen gjordes med skyddsåtgärder i form av kofferdammduk, kolfibermask och användning av s.k. Agda-sug. Övriga metaller som patienterna reagerat positivt på enl. MELISA-testet avlägsnades så vitt möjligt från patientens mun och miljö. Saneringsperioden var ca ett år.

 

Patienterna indelades slumpvis i två grupper. Grupp 1 bestående av 10 patienter erhöll en förbehandling under 3 månader i form av ett avgiftningsprogram. De fick använda ett näringspulver, som är framforskat för att bygga upp de enzymer, som behövs för att öka leverns avgiftande kapacitet och för att stödja tarmslemhinnans läkning. Grupp 2 erhöll ingen förbehandling.

 

Resultat ett år efter amalgamsaneringen
Ett år efter amalgamsaneringens slut utvärderades resultatet av behandlingen på tre olika sätt:
1. Läkarundersökning visade att i grupp 1 var 6 patienter friska, d.v.s. de hade inga ömma muskelfästen (s.k- tenderpoints), 2 var kraftigt förbättrade, d.v.s. mellan 3 och 10 ömma fästen och 2 var oförändrade, d.v.s. minst 11 ömma muskelfästen av 18 möjliga ( vilket är kravet för diagnosen fibromyalgi). I grupp 2 var 2 kraftigt förbättrade samt 3 oförändrade.
2. Patienternas egen utvärdering av sina symptom visade att alla patienterna förbättrats, men i mycket varierande grad. Se fig. 1 och 2.
3. Mätning av muskelstyrka och -uthållighet med Grippit visade att 6 av patienterna i grupp 1 fördubblat sin muskelstyrka och -uthållighet, medan i grupp 2 endast 2 patienter ökat den, men i mindre grad. Se fig. 3 och 4.

Vid förnyade levertest visade det sig att alla patienter utom 3 fått sänkt värde beträffande glutathionreserverna. Alla låg nu under normalvärdet. Beträffande fas 1 och 2 kunde ingen klar tendens urskiljas. Denna försämring tyder på att en avgiftning av de toxiska förråden i kroppen pågår, vilken tömmer glutathionförråden. 

 

 

diagram

 

Diskussion
Den mest intressanta och lovande slutsats, som kan dras av denna studie, är att det är möjligt att göra fibromyalgipatienter nästan symptomfria samt ge dem en normal muskelstyrka och -uthållighet med ovannämnda behandlingskoncept.

 

På grund av patienternas reducerade avgiftningskapacitet, vilken inte förbättrades efter saneringen, tycks det dock vara nödvändigt att ställa krav på deras livsstil, om de ska förbli friska. Jag gör tolkningen att effektiviteten av behandlingen beror på en kombination av  faktorer; en sundare livsstil med mer näringsrik kost och reducerad toxisk belastning, avgiftningsbehandlling och avlägsnande av allergener och toxiner i deras tandfyllnadsmaterial.

En viktig fråga är varför några patienter inte förbättrades särskilt mycket. Möjliga förklaringar kan vara:
· De skulle behöva en längre avgiftningsperiod med näringspulver.
· Vi fann inte alla deras allergener.
· De lyckades inte förändra sin livsstil tillräckligt.
· Psykiska skäl.

 

Karin Öckert
Leg. tandl. och specialist i Parodontologi